Historier från kasinot: Kolla, en lama!

31 dec 2014 | 11:08 Skribent: Casinotop10

Detta är en saga. En saga om kärlek. En saga om den vackra Julia och hennes Romeo... Nej, det är det i själva verket inte alls. Det är en historia om två idioter och den sjönära staden Atlantic City i USA, där stadsljusen är många men idioterna fler.

Vår berättelse tar sin början, som de flesta, på en fredagskväll, i en bar, efter några glas för att rensa bort en lång veckas stress. Det var inget särskilt speciellt med den kvällen. Det var en normal fredagskväll i en vanlig bar i Hells Kitchen, i en vanlig del av New York City. Vi var otroligt uttråkade. Jag och vännen jag satt med där i baren var knappt 25 år gamla, hade jobb båda två, en del pengar att röra oss med och ett helt liv av monotona fredagskvällar att se fram emot. Vi var sugna på spänning. En explosion av färg att bryta de monotona nyanserna av det som hade blivit en ganska blek tillvaro.

Medan vi satt i den där baren, och började skifta i en aningen trist ton av beige kom vi till insikten att en skvätt rosa och en nypa glitter krävdes i våra liv. Vad vi behövde var en kväll fylld med ånger, för hög musik, billig whiskey och skön jazzmusik. Vi ville testa allt. Leva lite innan vi återvände till staden, våra långtråkiga jobb och civilisationen. Tillbaka till allting vi hatar.

 

"kolla, en lama!"

Efter att ha beställt en taxi ropade vi "kolla, en lama!" åt bartendern och sprang ut från baren med allt vi behövde för att ta oss till casinostaden Atlantic City och spelborden vi siktade in oss på. Taxiresan var inget särkilt. Visserligen såg vi två taxichaufförer bråka om vad som såg ut att vara en förvirrad turist, men vi skyllde det på suddig syn och för många shots av någon rosafärgad dricka som bartendern hade serverat oss på baren innan vi stack därifrån.

När vi kom fram till Atlantic City bestämde vi oss för att strosa längs den kända strand- promenaden för att se vad staden hade att erbjuda och vilket som kunde vara det bästa stället att hitta på otyg. Under vår promenad fick vi syn på en man som skrek åt ett gäng fiskmåsar. Vi tog honom för en stadsbo (men han visade sig vara en missionär från Mars) och frågade honom var han tyckte att vi skulle gå. Utan någon som helst betänketid pekade han i riktning mot det nya flådiga Revel Casino. "Den vägen grabbar", sa han till oss, "gå åt väster mot Afrika".

Revel Casino

Vi tog det som ett omen från Dionysos och de andra vinets gudar, och gick mot de flytande kurvorna och blå lysrören som markerar det vaktande tornet på Revel högt över staden i likhet med ett gigantiskt, överpyntat flingpaket.

På vägen upp i den enorma rulltrappan började vi räkna våra pengar. Sammanlagt hade vi totalt $73, ett par kondomer, en rulle av snöre och en post-it med texten "Jag tänker inte säga det, men du vet att jag är arg". Fråga oss inte varför, för vi har ingen aning.

 

Rouletteborden

När vi kom in i byggnaden satte vi sikte på rouletteborden. Det är nämligen en liten tradition vi har, att när vi besöker ett casino går vi alltid till rouletteborden och satsar $5 på rött. Om vi vinner vet vi att det kommer bli en bra dag/kväll/vecka/månad/apas bröllop. Vi tror att det kan vara tack vare den galna mannen och hans "tama" fiskmås Sally..? som den lilla bollen landade på rött. Med traditionen i åtanke visste vi alltså att det skulle bli en kväll ingen av oss någonsin... skulle kunna minnas helt och hållet.

Efter den lyckosamma rouletten flyttade vi oss till blackjackborden för några rundor av snabb action. Den här gången höll vi inte tillbaka över huvud taget. Vi delade på de $83 vi hade och satsade allt. Med höga böner om 21 och en hel del kaxigt snack med dealern satsade vi, stannade och väntade. 17... 20... "Blackjack, dealern har 21".

"Fan" sa min vän.

"Och hans moster" inflikade jag.

"Varför gjorde vi så?" undrade vi båda.

"För att ni är idioter" svarade dealern.

 

Bankomaten

Man tror kanske att det slutar där, men det kommer mer. Vår historia slutar inte med tomma plånböcker och missnöje. Ni kanske känner till en grej som finns, en otroligt fantastisk uppfinning som kom för ett tag sedan och kallas bankomaten.

Vi besökte en sådan. Den gav oss pengar och vi gick tillbaka till samma dealer. Samma kille som tidigare med sitt självgoda ansiktsuttryck på sitt självgoda lilla Atlantic City-ansikte. "Är herrarna redo att förlora lite mer?" frågade han med ett litet snett leende.

"Det kan du ge dig på att vi är".

Blackjack.jpgSedan blir alla minnen en aning otydliga. Vi kommer vagt ihåg att vi vann på blackjack, har ett diffust minne av att ha vunnit på baccarat och kommer definitivt ihåg att vi förlorade på craps. Något vi inte kan förklara alls är hur vi vaknade upp på stranden bredvid strandpromenaden, uppkrupna vid den galna mannen vi hade träffat på kvällen innan , utan skor på oss, men iklädda splitter nya kostymer (den galna mannen också)... Efter några ögonblick av pinsam tyst- nad borstade mannen av sig, slängde sin jacka över axeln, slätade ner sitt hår, strök sig över skägget och sa, med tårar i ögonen och en vemodig blick ut över det djupa blå havet: "Kamrater, medmänniskor av månen, själsfränder, mitt livs kärlekar... Det har varit rörande." Sedan strosade han iväg mot soluppgången, och det var det sista vi någonsin såg av honom.

 

Cooper Thompson, New York, USA

 

 

Omsättningskalkylator

Progressiva jackpottar