VegasRex: En berättelse från Las Vegas

13 maj 2012 | 10:46 Skribent: Alejandro López

Idag tog jag för första gången på flera månader en taxi.

På grund av maskningen, svindleriproblemet och den allmäna fientligheten har jag i stort sett slutat åka taxi, men idag... jag var tvungen att hämta bilen från verkstaden igen. Den ligger inom gångavstånd, men jag hade inte lust att gå ens några kvarter i den fuktiga värmen (ja, vi har en del luftfuktighet just nu).

Istället hoppade jag in i en taxi med en av mina ungar, tog en femminuters åktur, betalade chauffören och klev av på trottoarkanten i närheten av en parkeringsautomat.

Strax efter att jag stängt taxidörren började vi gå mot verkstadsentrén och min unge stannade till. Hon böjde sig ner, plockade upp något nära sina fötter och sade "oj, jag hittade lite pengar".

Jag förutsatte att det var en dime eller en quarter och sa "behåll dem bara", men när hon överräckte valutan åt mig såg jag att det var något helt annat.

Här vid korsningen mellan Charleston och Main stod mitt barn och höll i en endollarsedel. Den var vikt i en kantig form och hade en liten bit tejp lindad om sig.

Naturligtvis ramlade jag inte av bananbåten igår. Jag visste vad hon hade, men ville inte förklara.

"Vill du byta", frågade jag. "Vill du byta den du har mot en helt ny sedel?"

"Varför?" frågade hon.

"Den du har är smutsig och har förmodligen bakterier", halvbluffade jag.

"Okej", sade hon.

Jag tryckte ner byltet i fickan, drog ut en endollarsedel som hon fick och hon verkade nöjd.

Vi gick in i verkstaden och jag ursäktade mig snabbt för att gå på toaletten. Om hon hade plockat upp vad jag trodde att det var ville jag definitivt inte bära omkring på det.

Jag låste toalettdörren och drog ut paketet ur fickan. Försiktigt - för att inte förstöra pengarna - drog jag av tejpen, och där var det. En mindre mängd vitt pulver, kanske 1/4 gram. Min gissning var att det var en klumpigt fixad $20-påse som inhandlats på gatan i Las Vegas, antagligen inte långt från Luv-It Custard.

Nu är det inte så att jag är pryd. Jag har provat på en del av, tja, det mesta... men de dagarna är mestadels bakom mig. Jag tänkte fan inte dra i mig en lina koks på toan hos bilmekanikern medan dottern väntade utanför. Jag är ingen jävla Britney Spears.

Istället hällde jag ut pulvret i toaletten och tittade på när det ringlade ner i holken och försvann.

Däremot spolade jag inte ner dollarsedeln.

Icke.

Jag rätade ut den och lät lite vatten strila över ytan på varje sida om sedeln (jag tvättade bokstavligt talat pengarna), sen lade jag den i plånboken.

Vi betalade för bilen, köpte lite hämtmat vid ett näraliggande taco-stånd och körde sen hem.

Senare på morgonen, när jag körde förbi korsningen mellan Maryland och Flamingo, kom jag att tänka på dollarn.

Varför?

Därför att jag närmade mig en 99 Cent-butik. Samma som jag köpte mina märkesskor i.

Det var då jag tog ett beslut. Jag kände att det var min plikt att spendera kokaindollarn för att stimulera den lokala ekonomin. Fattar du? Stimulera den lokala ekonomin. Kokain är stimu... Skit samma.

Jag körde in på parkeringen, gick in i 99 Cent-butiken och det första jag lade märke till var ett hundhalsband. Min hund hade redan ett halsband, men det här tyckte jag var tjockare och finare.

Jag plockade ner det från hyllan, knallade fram till kassören och köpte halsbandet för knarkdollarn och lite växelpengar.

Sen körde jag hem.

När jag skriver det här sitter hunden bredvid mig och tittar ut genom fönstret mot Stratosphere, bärandes halsbandet jag köpte för kokaindollarn.

Vegas, Baby.

/ VegasRex

Omsättningskalkylator

Progressiva jackpottar